"Jag ska bli mer amerikansk"
Lyssnade ni något på The Voice i morse? Paul, programledaren, sa att hans nyårslöfte var att bli mer amerikansk ! Sanna Bråding undrade på vilket sätt och då menade Paul att han ville vara mer öppen för att kunna prata med främlingar, vilket vi svenskar har väldigt svårt för.
Som Paul sa, de få gångerna vi svenskar kan få för oss att prata med främlingar är ifall man kommit upp i en viss pensionsålder eller om något händer plötsligt, som t.ex. en olycka eller förseningar.
Varför är det så? Varför är vi svenskar så rädda för att prata med varandra på gatan? Är vi rädda om vårt privatliv? Är vi rädda för att göra bort oss?
Jag tror väldigt mycket på det sistnämnda i förra meningen. Vi är rädda för att göra bort oss. Jag har en vän som tycker allt är pinsamt om det bara är så att hon tappar något i golvet i en affär vilket gör att folk tittar för en sekund på henne. Jag har en annan vän som tycker det är pinsamt ifall man skulle prata lite ovanligt högt eller säga något "ovanligt". Då får man direkt en skarp blick utav henne som säger "Lägg av, du är pinsam".
Jag känner så här: To hell with it. Börja lev istället. So what om jag inte orkar klä mig i de snyggaste kläderna för att gå och handla mat, so what om jag pratar lite för högt. Carpe Diem. Sluta bry er om vad alla andra tycker och tänker. Vissa kommer ni inte ens stöta på igen !
Jag tänker göra som Paul och bli mer amerikansk !